Tant Grön - filosoferingar över ditt å datt!

Inlägg publicerade under kategorin Personlig utveckling

Av Tant Grön - 21 februari 2009 10:52

Fick tips om en ljudbok som heter just "Hångla mer", författad och läst av Klas Hallberg. Det låter väl trevligt? Att hångla mer... Hm?


Dagens ämne: hångla mer!!


Mm... fast han menar inte egentligen att man ska HÅNGLA mer i ordets rätta bemärkelse. Det är mer att man borde ge sig HÄN mycket mer i alla avseenden i livet - på jobbet, hemma, med barnen, med sig själv... Att vara kritisk mot både det ena och andra och verkligen känna efter vad DU tycker själv och agera utifrån det... Att bilda din EGEN uppfattning om saker och ting istället för att följa den stora massan...


Att vara osorterad och uttrycksfull, som han säjer i ett avsnitt!!


Ett kapitel handlar om all reklam som väller över oss och framför allt all sexuell reklam. Han hade en dag räknat hur många gånger han utsattes för sexuellt influerad reklam dvs halvnakna, unga välsvarvade och silikonpumpade tjejer, under EN dag i en storstad. 200 gånger kom han fram till... Frågan är hur det påverkar oss människor att 200 gånger per dag, år ut och år in bli pådyvlad dylik reklam?? Många vill väl inte tro att man påverkas, men det är precis det vi gör, vare sig vi vill eller inte.


När man dessutom tänker på alla musikvideos som visas blir det ännu värre... Klart att man påverkas!!


Frågan är: vad kan man göra åt det? Man kan ju börja med att vara lite kritisk till själva fenomenet.  Det är en god början...


Läs eller lyssna även på boken, är mitt tips! 

 

Är DU kritisk till det som väller över dig via reklam och TV?


ANNONS
Av Tant Grön - 16 februari 2009 16:39

Det finns ett ordspråk som säjer: det är när man går vilse man hittar nya vägar... Jag är starkt benägen att hålla med!! Sen kan man ju gå vilse på olika sätt här i livet...


Dagens ämne: nya vägar...


Att gå vilse behöver inte nödvändigtvis betyda att man villar bort sig i skogen när man plockar bär eller svamp eller jagar hare - man kan villa bort sig hemma i sitt kök också... eller sovrummet... eller på stan... eller kanske till och med i pannkakan!! Kanske inte rent konkret då, så att man inte hittar ut ur köket... eller sovrummet... eller hem från stan... eller fastnar i pannkakan!! Jag tänker mer på att man går vilse i sitt eget liv av en eller annan anledning. Det händer ju saker hela tiden i allas liv - större och mindre förändringar av olika slag. Man flyttar, anhöriga dör, man byter jobb, får barn, köper hus... ja, det går att radda upp en massa saker som kan göra att man kan gå vilse ibland, även mitt i sitt eget liv. 


Jag skulle själv kunna berätta om flera såna tillfällen i mitt eget liv, men jag tror att det kan bli långrandigt att läsa om det allt detta. Det jag funderar på är rent allmänt hur man gör när man råkat villa bort sig i sitt eget liv, när nåt omvälvande har hänt, som gör att tillvaron ställs på sin spets och man inte känner igen sin tillvaro.  När man måste tänka i nya banor och hitta nya vägar för att få sitt liv att fungera.


Ofta tänker vi nog inte på att det är just det vi gör... Situationer uppstår och vi måste per automatik hitta en ny vinkel på tillvaron, nåt som oftast går väldigt bra. Men stora omvälvande förändringar kan ställa till det rejält ibland och det kan ta lång tid att hitta dom nya vägarna, som får livet att fungera igen. Alla klarar det inte heller utan kraschar nånstans på vägen, när dom har för hög hastighet eller är ouppmärksamma...


Men... faktum är ändå, att det Är när man går vilse man hittar nya vägar!! Om man trampar på i samma spår jämt och ständigt, händer inte så mycket och många kan väl tycka att det är bekvämt och bra naturligtvis. Själv kan jag idag tycka att det verkar vara extremt intetsägande!! Jag går gärna vilse mellan varven numera, eftersom jag VET att det alltid finns nya vägar att hitta, bara man orkar leta...och inte har för bråttom!


Vilka nya vägar har DU hittat i ditt liv, när du gått vilse?

ANNONS
Av Tant Grön - 7 maj 2008 10:20

Så har vi då hamnat på mitten igen… av veckan alltså! Dagarna går… Hur många dagar är förbrukade månntro? Hur många av 30 000… det är ungefär vad vi har på oss här i livet, var och en av oss!

Dagens ämne: 30 000 dagar!


Kikade igår på en föreläsning (på Kanal 24) med Nils Simonsson, hjärnkirurg, skribent och föreläsare från Strömsund i Jämtland. Enligt honom är människans hjärna universums mest unika och komplexa skapelse, som inte har någon övre gräns för hur mycket vi kan lära oss. Hjärnan är likadan idag som för 50 000 år sen!


Han pratade mycket om hur man kan förebygga och även hejda depressioner genom rätt tänkande och motion, istället för medicin. 30-40 min rask promenad per dag kan hindra och bota depression. För mycket motion kan däremot leda till utbrändhet… Men just det här med tänket är jätteviktigt – om man hela tiden tänker negativt om sig själv, då blir man sjuk till slut, på ett eller annat sätt. Det finns tydligen veteskapliga bevis på det, om man ska fatta Simonsson rätt. Han pratade alltså om hur man tänker om sig själv (vår självuppfattning), inte om positivt och negativt i största allmänhet.


Han sa även just detta att om man lever normalt länge så har man 30 000 dagar på sig från födelse till död – det ger lite perspektiv, tycker jag. Vi har en begränsad tid här i livet och det kan även bli färre dagar så klart… Varför inte försöka må bra? Göra sånt som vi tycker om, umgås med folk vi gillar, leva så att det passar oss?


Simonsson berättade även om sin egen reumatism som han blev hjälpt med tack vare Omega 3 – han var riktigt dålig och stapplade sig fram, kunde inte utöva sitt yrke naturligtvis… när han fick tips av en läkare (tror jag) att börja äta Omega 3 (fiskolja) som en kur. Tredubbeldos i en veckan, dubbeldos i en vecka och sen normal dos. Det gick inte att ana att den karln har reumatism! Men självklart är hans egen optimism en stor del av hans välmående.


Det var en mycket intressant föreläsning, tyvärr såg jag inte programmet från början.


Däremot hittade jag en artikel i Ljusnan som jag länkar till. I den artikeln säjer han bl a att kvinnor och män är olika, inte bättre eller sämre! Men faktum är att kvinnors och mäns hjärnor skiljer sig åt, vi är programmerade på olika vis och det är inget som går att ändra på.

Citat:

”…kvinnor lärde sig att tala och läsa tidigare än pojkar, kvinnor har bättre finmotorik, i genomsnitt har tre procent högre IQ, inte har samma behov av att vinna, och har en hjärna som är bättre byggd för att prata...
Män å sin sida har fler genier och idioter, är bättre på att läsa kartan, har större vinnarinstinkt och gör en sak i taget.”

Kanske det är dags att vi inser det och istället för att slåss för att vi ska bli lika (nåt som inte går), så kan vi använda våra 30 000 dagar till att utnyttja varandras resurser på bästa sätt.


I artikeln säjer han även:

”Skratt löser stress
- En positiv attityd har också en mycket stor betydelse. Ler man i spegeln får man ett leende tillbaka. Positiva människor klarar sig bättre, lever längre och är friskare. Det blir som man tänker, attityden styr mycket av våra liv. Det blir en självuppfyllande profetia.”


Vad gör DU med dina 30 000 dagar?

Av Tant Grön - 5 maj 2008 21:52

Hittade denna test via en annan blogg:


Mitt resultat:

"Ditt resultat antyder att du har väldigt god självkänsla. Att du värdesätter dig själv återspeglas i ditt privatliv, dina relationer och i din karriär. Du utstrålar självförtroende och vågar satsa helhjärtat på saker. Din goda självkänsla gör troligen att du hanterar stress bra och att du över huvud taget mår bra. Uppskatta och vårda den här egenskapen för den kommer att ta dig långt i livet. Bra jobbat!"


Som jag trodde :o)

Av Tant Grön - 30 april 2008 10:48

Så är det då sista dagen på denna månad… våren gör sitt intågande, åtminstone om man ska tro alla Valborgsmässokörer! Tiden tickar på, livet likaså, men vad gör vi med all tid i livet? Ofta låter vi den nog bara gå… tar allt för givet - kanske till och med stagnerar. Man brukar ju säja att man lär så länge man lever, men det är nog inte att ge sig fan på det! Många slutar att lära sig saker ganska tidigt i livet, låter allt vara som det är, jobbar på samma jobb år ut och år in osv osv… Jag brukar vända på uttrycket och säja att man lever så länge man lär!

Dagens ämne: man lever så länge man lär…


För att återkoppla till tidigare inlägg, om min goda vän som jag coachat och peppat ett tag, så kan jag direkt se vilken effekt lärande kan ha. ”Jag har fått en uppenbarelse”, sa min vän i förrgår… ”Jag ser ett mönster som funnits i alla år… ”. Mm… man kan nästan bli religiös va? Men det här har inget med religion att göra – allt handlar om ens egen mentala kraft. Visst, mitt coachande har dragit ut proppen, så att säja, men om min vän inte varit verkligt mottaglig och motiverad att göra nåt åt sitt destruktiva beteende, då hade ingen coaching i världen hjälpt. Risken finns för att min inblandning setts som ett angrepp på min vän som person – ett personligt påhopp. Nu har det mottagits med tacksamhet och gett insikt om att det behövdes en SFS – Stor Fet Smäll! :o) Right, yea?


Min vän är en lärdom rikare och kan förmodligen använda sig av samma metod senare i livet, oavsett vad som dyker upp. Jag har själv lärt mig att min egen kunskap, som jag fått genom livet, kan vara till nytta för nån annan. Vi har båda lärt oss nåt av det här, min vän och jag!


För övrigt när det gäller lärande, så kan det ju handla om vad som helst, inte enbart personligt lärande dvs lära sig saker om sig själv. Jag försöker att ta in nya idéer och vinklar även när det gäller sånt som jag har en uppfattning om redan sen tidigare. Vissa saker ändrar jag inte uppfattning om, medan andra saker kan mer ’hänga i luften’ eller att jag kan inse att jag faktiskt inte haft rätt. Ibland får man riktiga aha-upplevelser när man inser, att nån annans uppfattning är klokare än den man har själv!


Livet i sig kan ju göra vändningar som man inte är beredd på. Då kan det många gånger vara kämpigt att ta sig igenom det som hänt… Om det dessutom händer flera omvälvande saker samtidigt eller tätt på varann, kan man faktiskt drabbas av fysiska sjukdomar. Jag såg för några år sen en lista, vetenskapligt genomförd, på hur olika trauman i livet påverkar oss som människor. Händelserna var bl a dödsfall (nära anhörig), skiljsmässa, arbetslöshet, barnen flyttar hemifrån, flyttning…. Kommer inte ihåg allt. Man hade poängsatt alla händelser och kommit fram till att den som hamnar över en viss summa, riskerar att bli fysiskt sjuk genom att kroppen blir alltför ansträngd mentalt, så att säja. Hjärtinfarkt, magsår, psykiska besvär är några av dom sjukdomar man kan drabbas av… Det var en väldigt intressant insikt, tycker jag!


Med den insikten kan det vara lättare att förstå hur såna händelser påverkar en… att det faktiskt ÄR enormt jobbigt när en anhörig dör, när man separerar från sin partner… när barna flyttar hemifrån… Men att det samtidigt kan komma nåt bra ur det, oavsett vad det är. På senare år har mitt liv varit turbulent, det har hänt många omvälvande saker och jag har tvingats se utvägar eller gå under. Eftersom jag är en fighter, av födsel och ohejdad vana… så har jag valt att hitta utvägar. Numera ser jag oftast förbi problem som dyker upp och tänker omgående på hur jag ska lösa dom och vilka fördelar varje problem kan ge i slutänden. Som jag sa till min vän: ”Om allt ordnar sig kanske du kan se att det här var det bästa som hänt dig!” Och tack vare mina egna erfarenheter har jag kunnat vara till hjälp… Det känns väldigt bra, på flera sätt.


Även rent praktiskt lär man sig nåt nytt varje dag, om man vill. Ingen blir nånsin fullärd så länge man inte begränsar sig rent mentalt. Livet är en enda lång skola och jag blir alltid lika lycklig när jag t ex träffar på äldre människor, som fortfarande lär sig saker istället för att bara sätta sig ner och vara gamla. Likaså människor som inte väntar till ”sen” med att göra sånt dom vill göra. Ibland måste man vänta av olika anledningar, men under tiden kan man göra sånt man inte behöver vänta med. Det måste inte alltid vara stora, märkvärdiga saker heller…


Man kan ju faktiskt summera varje dag med att se vad man har lärt sig! 


Hur gör DU för att lära så att du lever?

Av Tant Grön - 22 april 2008 16:17

Så tuffar ännu en dag mot helg… eller mot döden som en jobbarkompis sa: ännu en dag närmare döden!! :o) Lite sjukt, men vi jobbade på kyrkogård tillsammans en gång i tiden och då är man väl medveten om sin dödlighet. Men förhoppningsvis hinner man bli en vuxen människa innan det är dags, om man nu tillåts bli vuxen av sina föräldrar – inte att ge sig fan på!


Dagens ämne: att tillåtas bli vuxen!


Jag har under en tid försökt att ”coacha” en god vän, som inte har riktig pejl på sina känslor och sin självkänsla. Vi har funderat hit å dit under några månader och den här goda vännen vill verkligen få fason på det här. Men för att kunna göra nåt måste man komma till pudelns kärna dvs hitta orsaken till varför det är som det är.


Idag kom vi fram till att min vän aldrig har tillåtits bli vuxen och flytta hemifrån på riktigt dsv mentalt. Kroppsligen är det länge sen, men inte mentalt. Föräldrarna vill fortfarande ha koll trots att den här personen är fullvuxen när det gäller ålder – ha koll på vad som görs, vilken partner som väljs osv osv… koll på livet, helt enkelt. Det är inte riktigt sunt! För mig som är uppvuxen med föräldrar, som tidigt angav värdet av att bli en självständig person, utan att för den del tappa kontakten med föräldrarna, är det här väldigt svårt att förstå. Varför gör man så som förälder? Förmodligen inte av nån form av illvilja eller ens medvetenhet – alla föräldrar gör nog sitt bästa utifrån sin förmåga. Vi har även olika uppfattningar om vad som är rätt och fel när det gäller uppfostran och beteende över huvud taget mot våra barn, även när dom är vuxna. Själv har jag fortsatt i mina föräldrars spår: mina barn har tidigt börjat få ta ansvar över sig själva, men med ett vakande öga från mig. Allt eftersom dom har blivit äldre har jag släppt taget mer och mer. Idag är dom vuxna och jag anser själv att vi har mycket god kontakt, nåt jag önskar att alla vuxna skulle ha med sina föräldrar.


Så är dock inte fallet, det har jag klart blivit varse idag från min goda vän. Jag har också insett hur det här beteendet från föräldrarna kan ställa till det, långt upp i åren hos deras barn. Halva livet har gått innan man kommer till insikt om hur galet det är – men det är självklart aldrig för sent att göra nåt åt det! Det är ju heller ingen obotlig sjukdom…


Tyvärr finns det säkert många som släpar med sig sånt här hela livet och aldrig gör nåt åt det, kanske inte ens inser problemet eller vill inse. Att konfrontera sina föräldrar som vuxen, kan vara en tuff utmaning. Hur gör man för att allt ska bli rätt? Det är inte så stor mening att anklaga sina föräldrar, gjort är ju gjort och kan inte ändras. Däremot kan man kräva att föräldrarna respekterar en som vuxen och naturligtvis vice versa. Min goda vän berättar om sitt rebelliska beteende mot föräldrarna på senare tid och det är självklart inte riktigt rätt, att bete sig som en tonåring när man är fullvuxen… Lika illa som det är av föräldrarna, att behandla sin fullvuxna son/dotter som ett barn och lägga sig i sånt, som dom inte har med att göra. Ska det vara så svårt? För mig är det glasklart och enkel logik, men jag får väl tacka mina kloka föräldrar för det… Dom hade sina brister också, som alla föräldrar, men dom hindrade mig aldrig från att bli vuxen.


Jag coachar vidare…


Av Tant Grön - 6 april 2008 11:14

Så är det då ännu en söndag… vilodag! Helgar du vilodagen månntro? Inte? Varför då? Du har en massa som måste göras idag…. Jaja, men varför då? Därför att det inte hinns med under veckan! Ah, på så vis… men varför då? Därför att… Men varför då? Varför då?


Dagens ämne: varför då?


Konstigt ämne kanske… Kjell Enhager – någon som känner till honom? Han är, citat: ”…coach till idrottsmän, militären, näringsliv och kultursektorn och är en av Sveriges mest anlitade föreläsare inom motivation och ledarskap. Han har bland annat arbetat med det framgångsrika svenska damlandslaget i golf, liksom med världsnamn inom tennis, ridsport, skidor och äventyr. Inom näringslivet har han arbetat med ledningsgrupper och medarbetare på ett hundratal företag, och med kulturella organisationer såsom Göteborgsoperan.”


Jag har sett videos med Kjell Enhager och han är ju otroligt medryckande… men det som fastnat mest hos mig är hans ständiga frågande: varför då?


Att ständigt fråga sig varför då, kan självklart verka rätt vrickat, men man kan göra det ibland för att få sig några tankevurpor. Det skalar av det mesta. Prova nån gång!


Ta denna söndag t ex…

- Ska du vila och ta det lugnt?

- Nä, jag har så himla mycket att göra…

- Varför då?

- Ptja, jag hinner inte med allt under veckorna?

- Varför då?

- Jomen, jag jobbar ju…

- Varför då?

- Herregud, jag måste ju ha pengar så att jag kan leva!

- Varför då?

- Men snälla! Man kan väl inte leva utan pengar?

- Varför då?

- Jomen, allt kostar ju… Jag ska ju bo och äta och har råd med lite nöjen och grejer..

- Varför då?

- Men… man måste ju bo nånstans och äta måste man..

- Varför då?

- Eh… Äter man inte svälter man ihjäl och har man ingenstans att bo blir det kallt och blött.

- Varför då?

- Därför att om man inte har tak över huvet så blir det så och kroppen behöver mat!

- Varför då?

- Öhhhhh!! Ja, varför då? För att man vill leva såklart!

- Varför då?

- Åhhhhh! Man vill väl inte dö heller!!

- Varför då?

- …..


Så kan man hålla på i all oändlighet! Prova nån gång… kan vara rätt kul! Och tankeväckande.

Av Tant Grön - 2 april 2008 14:22

Så tuffar då dagarna på i maklig takt… Tittade just på Ellen på Kanal 5 – hon hade Wayne W Dyer som gäst och jag påminde mig själv om när jag läste hans bok ”Älska dig själv” med underrubrik: ”man är inte sämre än man gör sig”. Det är många år sen jag läste den, men den boken blev som en bibel för mig och jag har försökt leva efter dess budskap sen dess.

Dagens ämne: att inte vara sämre än man gör sig!


Ja… vad är då det? I Sverige är det ju lite ”fult” att tycka att man är BRA: man kan ju verka stöddig! Jantelagen styr! Som tur är skiter jag i jantelagen, tur för mig alltså… Men hur många klarar av att göra det? Skita i jantelagen alltså… Tycker nog att jag ständigt stöter på människor som inte tycker om sig själva tillräckligt mycket - även personer som man minst anar har ofta dålig självkänsla. Personer som aldrig tycker att dom duger som dom är, att det dom gör är tillräckligt bra etc etc.


Hos en del personer blir det här nästan ett vridet beteende: man tar aldrig ansvar för vad man säjer och gör t ex utan lägger alltid skulden på andra. Det är alltid nån annans fel allting… Nån annan rår för att man blir lessen och sårad, att man inte får den uppmärksamhet som man vill ha, att chefen är taskig fast man kanske har gjort rätt för det osv osv…


Men för att återgå till boken… Andemeningen i boken är att man ska inse, att man själv påverkar hur man ska reagera över saker som händer en och hur man mår. Man kan inte alltid påverka det som händer, men väl hur man tacklar det. Det är en förmåga alla har vare sig man inser det eller inte, vi väljer hela tiden egentligen. Och likaväl som man kan välja att må dåligt, kan man välja att må bra i detta enda liv vi har. Klart att det är förenklat: så himla lätt är det ju inte. Men som författaren sa idag hos Ellen: om man hela tiden har ambitionen att må bra kommer man långt. Då strävar man hela tiden efter det och tar sig lättare upp ur svackor, som man råkar ut för av olika anledningar. Jag tycker själv att det funkar…


Meningen är ju inte att vi aldrig ska falla, däremot att lära oss hur man tar sig upp så fort och helskinnade som möjligt. Om man har den här ambitionen och lyckas för det mesta, blir man aldrig nån martyr. Visst… alla tycker nog synd om sig själva ibland – det viktiga är att man inte fastnar i det. Att tycka synd om sig själv är rätt förgörande… Eller att hela tiden tycka att allt är nån annans fel…


Man blir alltså inte sämre eller bättre än man gör sig!


Och du… sträva efter att må bra! Alltid… även när du mår dåligt.

Translate

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Vad är viktigast rent konkret för dig när det gäller att skona miljön?
 Välja ekologiskt/KRAV när jag handlar mat.
 Åka tåg istället för flyg så ofta jag kan.
 Åka så lite bil som möjligt.
 Odla egna grönsaker utan konstgödning.
 Undvika allt som innehåller palmolja.
 Undvika alla sojaprodukter som inte är KRAV-märkta.
 Engagera mig i miljörörelsen.
 Vara medlem i WWF (World Wide Fond).
 Vara medlem i Greenpeace.
 Donera pengar till olika miljöprojekt.
 Välja att äta vegetarisk mat.
 Är det någon mening att göra något??
 Men... vem bryr sig???

Presentation


Tant Grön - filosoferar över ditt å datt!!

Gästbok

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Tant Grön - filosoferingar över ditt å datt! med Blogkeen
Följ Tant Grön - filosoferingar över ditt å datt! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se