Tant Grön - filosoferingar över ditt å datt!

Alla inlägg under juni 2010

Av Tant Grön - 27 juni 2010 07:31

Vad gör man en midsommarhelg när man inte har nåt planerat, vädret är rätt uselt och man sitter helt ensam?


Ett tips är att abonnera på Genlines kyrkböcker ett dygn eller så! Om man nu gillar att släktforska, vill säja...


Via Facebook har jag fått kontakt med folk i USA som har lite funderingar kring Domeij-anorna. Av den anledningen vaknade mitt släktforskarsug i helgen och eftersom jag länge varit nyfiken på Genline tänkte jag att jag skulle testa ett dygn. Det är alltså avfotograferade kyrkböcker som man kan abonnera på, endera dygnsvis eller för längre tid. Jag forskar ju inte så frekvent numera, därför passar dygnsvis bra för mig. 75 kr kostar det och jämfört med att t ex åka till landsarkivet i Härnösand är det inget pris att snacka om.


Det är en bra funktion, helt klart och jag kommer att nyttja den fler gånger. Väldigt smidigt när man kommer på hur allt funkar. Resultatet av helgens forskande var bra, tycker jag och några funderingar som Amerikanarna hade har väl fått svar, tror jag. Själv har jag kunnat fylla på min databas med ett antal personer och en del tidigare ofullständiga uppgifter. Det som fattas nu är att uppdatera min släktforskarsida på nätet, men det får jag göra längre fram: det tar lite tid, om man säjer så!


Kan i alla fall rekommendera Genline för den som är sugen på att söka sina rötter... Fast för den som aldrig släktforskat är det enda raka att börja med att gå en kurs hos nån av Sveriges släktforskarföreningar, om man inte känner nån duktig släktforskare som kan och vill hjälpa till.


Själv har jag hållit på i 20 år nu: började min bana på bibblan i Kramfors där det fanns mikrokort över Kramfors kommuns församlingar. Jag började med min farmor som kom från Nordingrå och på den vägen är det! Sen gick jag en släktforskarkurs och satt sen många många timmar med mikrokort och sökte både på mina egna anor och mitt ex's anor dvs på mina barns samtliga anor. Jag tror att endera blir man helt fast eller så tycker man att det är urtråkigt! Det finns liksom inget mellanting när man börjar. Numera blir det väldigt sporadiskt för min del, men det är ju helt naturligt. Till största del är det Domeij-forskning för min del numera, eftersom det är ganska greppbart att hålla på med en enda släkt plus att det finns väldigt många ättlingar. Dessutom härstammar alla Domeij från Örnsköldsvik, även  om inte alla hör till samma släkt vad jag hittills har kunnat se. Min ambition är att helt utforska hur det egentligen är med den saken!


Jag har (haft) kontakt med många Domeij-ättlingar, både i Sverige, USA och Kanada (där många numera heter Domay) och har fått massor av uppgifter i nutid i utbyte mot mina uppgifter bakåt i tiden. Domeij-gruppen på Facebook är ytterligare ett sätt att få kontakt med ättlingar. Nångång ska jag försöka kartlägga (helt enkelt göra en karta rent konkret) spridningen av dessa ättlingar - det blir nåt att pyssla med när jag blir pensionär!


Så min midsommarhelg har varit/är lugn och givande och inte har jag blivit bakis heller!!


ANNONS
Av Tant Grön - 13 juni 2010 17:59

HIttade en jättebra och intressant sida om mineraler och spårämnen... Hur intressant som helst när man väl börjar läsa!


Där ser man vikten av att inte använda konstgödsel t ex!!


Läs den HÄR

ANNONS
Av Tant Grön - 13 juni 2010 08:45

Ja, nu har jag jobbat i 1½ månad på Alnö kyrkogård och jag må säja att allt funkar verkligen bra. Jag trivs, vi är ett bra arbetslag, har en bra chef och arbetsplatsen är bra på alla vis. Det kan skilja en hel del mellan olika kyrkogårdsförvaltningar när det gäller hur mycket man lägger på arbetsredskap, hur noggranna man är när det gäller själva skötseln av kyrkogården, vilken policy man har gentemot oss som jobbar osv. Jag har tidigare erfarenhet från tre olika kyrkogårdar och det är rätt stor skillnad mellan dessa, numera, fyra ställen.


Förutom själva kyrkogårdsjobbet har jag även haft inre tjänst på två av dom tidigare arbetsplatserna och så även här på Alnö - förutom kyrkogårdsjobbet då dvs allt utom grävning. Inre tjänst innebär att man jobbar som vaktmästare vid gudstjänster, dop, vigslar, begravningar och andra aktiviteter i kyrka/kapell. Mesta jobbet är före och efter varje förrättning: man ställer iordning, ser till att det är städat, att det finns ljus och blommor, att belysningen är okej, att ljudanläggningen funkar och att det finns mikrofoner till solister/körer när det behövs osv osv. Det kan vara tusen saker att tänka på och det är olika från gång till gång: ibland är det rutinsaker, ibland ska det vara nåt extra såsom solister, körer, nån som läser nåt osv osv. Dessutom har varje enskild präst sitt eget sätt att utföra en förrättning på, nåt som man också måste hålla koll på (fast det lär man sig ganska fort). Som vaktmästare måste man vara väldigt flexibel, kan jag säja!


Till en begravning ställer man därutöver iordning kistan så att den är på plats för blomsterleverantörerna och begravningsbyrån och efter begravningen tar man undan allt, ställer ut blommorna utanför kapellet, ser till att kistan endera körs ner i bårhuset igen eller att begravningsbyrån får den med sig för kremation. Under själva förättningarna är det mest att hålla koll på ljudet och lite allmänt sådär se att inget händer, samt ringa i klockorna vid rätt tidpunkt - inte så fysiskt krävande med andra ord, men man må vara lite skärpt. Vid begravningar är det ju ofta mycket ljus tända och man måste hålla lite koll på att inte gästerna kommer för nära t ex. Så det är lite smått å gott att hålla reda på...


Om det är jordbegravning är vi flera inblandade: den som gräver plus nån till som ställer iordning själva graven så, att det är säkert att stå runt den när man sänker ner kistan (ibland är det rasrisk, speciellt i sandjord eller om jorden är väldigt vattenmättad) och man måste vara minst fyra pers för att göra det. Det kan bli att man får gå direkt från begravningen till att vara med på kistnedsänkningen. Sen är det ett par man som fyller igen graven, ställer ut blommorna som följer med kistan och ser till att det är snyggt och prydligt när allt är klart.


Just här på ön är det enbart vid begravningar som jag går in och jobbar, men har tidigare jobbat med hela biten i några år totalt. I Kramfors var det även krematorietjänst som ingick i jobbet och där jobbade jag i sju år totalt och tre år som vaktmästare på heltid. Vi var två vaktmästare som jobbade heltid och det innebar att vi jobbade var annan helg, året runt, med gudstjänster, dop och vigslar och ibland andra evenemang. Det var många begravningar i Gudmundrå: vi kunde ha upp till sex begravningar i veckan. Kremationer var det också många: upptagningsområdet är hela Ångermanland och det var upp till sju kremationer per dag, när jag jobbade där. Utöver innejobbet var det också kyrkogårdsjobbet som ingick förstås... Ganska blandade arbetsuppgifter, men det var grabbarna som klippte gräs och vi tjejer skötte gravvården och blommorna. Själv gjorde jag även lite annat eftersom jag kan köra traktor bl a. Det var en bra arbetsplats och jag hade nog jobbat där än om jag inte hade bytt jobb för ca åtta år sen, men det kan vi ta i ett annat inlägg!


I Offerdal var det full inre tjänst under en säsong och där är det tre olika kyrkor i samfälligheten som man åker runt till - oftast var det förrättningar i två kyrkor samma dag (fast olika tider då alltså). På helger var det gudstjänster, dop och vigslar och ibland nåt annat, under veckorna var det begravningar och ev andra aktiviteter (ofta musikevenemang). Och naturligtvis kyrkogårdsjobb i vanlig ordning... Mycket blandade arbetsuppgifter: det enda jag inte gjorde var att gräva. En jättebra arbetsplats med bra jobbarkompisar och bra arbetsledning, jag trivdes mycket bra i Offerdal!


Jag har även varit i Härnösand en säsong, men där var det rent kyrkogårdsjobb och inget annat. Mycket traditionellt indelat jobb: vi tjejer gick på gravvården och skötte blommor - grabbarna körde maskiner! :o) En tungjobbad arbetsplats, både fysiskt och mentalt. Det är nog den sämsta arbetsplats jag varit på, nånsin.


När det gäller övrigt trädgårdsjobb har jag varit på handelsträdgård - min grund är en företagsutbildning på Nyland/Kramfors handelsträdgård medan Bosse Höglund (RIP) ägde den. Jag var där i drygt ett halvår, sen blev det Naturbruksgymnasiet i Nordvik i två terminer (grundutbildning trädgård). Efter det blev det Gudmundrå tills jag bestämde mig för att byta jobb, det var jobb vid ett Gardencenter, och gick på världens mina: ett tillvidarejobb förvandlades till ett halvårsjobb!


Sen har det varit ett ständigt jobbsökande och praktiserande och det har inte varit så negativt egentligen. Jag har under åren jobbat på Naturbruksgymnasiet under en säsong - det var ett väldigt bra jobb! Det var väldigt omväxlande: gurkodling, tomatodling, växthusodling av sommarplant, utejobb, frilandsodling, arbetsledning och handledning av elever...


Jag har praktiserat på handelsträdgård - också bra, men tyvärr blev jag lurad på jobb där och hade hunnit tacka nej till två jobberbjudanden, så det var lite väl surt. Arbgetsgivaren, Nordingrå handelsträdgård, fick gratis arbetskraft i sex månader för att hon lovat mig jobb där under sommaren, men ångrade sig när min praktik närmade sig sitt slut (tror att hennes dotter skulle jobba där istället). Tyvärr kunde hon göra ett ägarbyte av handelsträdgården, annars hade hon åkt på skadestånd. Så det var lagom muntert, kan jag säja! Då hade jag tackat nej till erbjudande om jobb på Naturbruksgymnasiet igen och på kyrkogården i Nordingrå. Hejåhå!


Jag har också gjort en kort praktik på en annan handelsträdgård med tanke att ev ta över den, men den planen höll inte. Det var dock en jättebra månad hos ett mycket trevligt företag: Veda handelsträdgård!


MEN, idag kan jag säja att jag är väldigt nöjd! Alnö är ett underbart ställe att bo på, jag har fått ett kanonbra jobb och jag håller naturligtvis tummarna för att få komma tillbaka fler säsonger. Min dotter och jag kan umgås som folk eftersom vi bor så nära varann nu och det är verkligen roligt. Jag har ju ingen trädgård själv, men som tur är behöver hon och hennes sambo hjälp i deras trädgård, så där får jag grassera som jag vill (nästan). Vi har bl a gjort iordning några pallkragar där vi sått en del frön och planterat jordgubbar, plus att det ska ner några squashplantor, några bondbönor och lite annat smått å gott. Sallad, morötter, blommor... Ska fota sen!


Så... efter regn kommer sol! Yes box!


Av Tant Grön - 12 juni 2010 14:15

Vi hade en rätt livlig diskussion på jobbet härom dan, om just det här att följa normen eller inte. Hur viktigt är det? Hur påverkade är vi? Vad kan man göra för att INTE följa normen? Och vad är egentligen normen?


En jobbarkompis menade att det är svårt, näst intill omöjligt, att inte följa normen och att det börjar redan när vi är små. Barn som inte "hänger med" får inga kompisar... man blir utfryst om man är annorlunda. Annorlunda jämfört med vad?


Personligen anser jag att det är upp till en själv att bry sig eller inte, både när det gäller en själv och ens eventuella barn. Den som inte låter sig mobbas har också svårt för att bli mobbad, kan man enkelt uttrycka det. Ett offer som inte reagerar på mobbningen är heller inte intressant att fortsätta mobba, reta, eller vad man vill kalla det.


Självklart är det inte alltid så lätt, men det går. Min jobbarkompis drog också upp det här med att vara homosexuell och allt vad såna personer kan utsättas för, men jag tror att det är samma regel där. Alla homosexuella blir faktiskt inte trakasserade! Man kan ju även vara "annorlunda" på andra sätt, det finns många varianter på det. Men som sagt: annorlunda jämfört med vad?


Jag tror att det mesta hänger på om man bryr sig eller inte! Kan berätta om min yngste son... när han gick i lågstadiet. Då var han mest tillsammans med tjejer på rasterna eftersom han inte gillade att spela fotboll och hockey som dom flesta andra grabbar. F ö hade han killkompisar som han var tillsammans med annars, men hans fröken var lite orolig över att han skulle bli retad för att han var med tjejer på rastena. Hur tänker man då? Han blev aldrig retad för det eftersom det inte gick att reta honom - tror inte ens att det var nån som försökte. Jag blev själv mest paff över hans frökens reaktion! Ingen av mina barn har blivit styrda när det gäller vilka kompisar dom velat vara tillsammans med, om det inte varit helt uppåt väggarna galet. Båda grabbarna har haft många tjejkompisar och dottern hade killkompisar när hon växte upp. Det är så det ska vara, tycker jag. Man ska inte in och peta för mycket, dom ska få lära sig att ha ett eget omdöme så länge det inte skenar iväg i brottslighet och annat elände.


Sen kan man ju även krasst konstatera att hela livet är fyllt av tillfällen när man känner sig kränkt, felbehandlad osv osv men vem bestämmer hur jag ska vara? Det måste jag faktiskt få göra själv! Sen är det upp till mig att bry mig eller inte när/om jag får kritik eller nån uttrycker nån åsikt om mig på ett eller annat vis. Om jag bryr mig så sitter "problemet" hos mig, inte hos den som uttryckte sin åsikt. Alla har rätt till åsikter...men man väljer själv hur man ska tackla andras åsikter. Många anser att det inte är möjligt, att vi helt styrs av hur andra beter sig emot oss och att vi inte kan påverka hur vi reagerar. Klart att det går!


Samma gäller påverkan av mode t ex. Ingen kan säja att man MÅSTE följa modet, eller hur? Ingen kan heller säja att barn och ungdomar inte får kompisar om dom inte följer modet. Det är isåfall en åsikt som man har... eller man kanske vill att ens barn ska umgås med bara vissa andra barn och då "måste" dom hänga med, så att säja. Men det är helt upp till en själv om det är ett måste eller inte, helt upp till en själv. Vare sig man vill inse det eller inte...


Det kan ju kännas jobbigt att börja tänka att allt hänger på en själv, istället för att få skylla på andra... eller hur? Nu menar inte jag att man inte ska reagera på saker och ting, men man väljer själv hur man ska hantera reaktionerna. Vissa saker är svårare än andra att hantera, men i slutänden väljer man själv, medvetet eller omedvetet, vad man gör av det. Personligen tyckte jag att det var en riktig aha-upplevelse när jag för många år sen insåg att jag aktivt kunde styra det här. Det kändes som att YES! jag kan bestämma själv hur jag ska tackla saker och ting. Jag ÄR INTE ett offer för andras åsikter, för händelser, för allt som sker runt omkring mig... jag kan AKTIVT välja hur jag gör med mina reaktioner. Jag är ingen modeslav eftersom jag anser att mitt värde inte hänger på kläderna. Jag är ingen slav under prylsamhället eftersom mitt värde inte sitter i vilka grejer jag har. Mitt värde sitter i mig själv, i mig som person och jag väljer och bestämmer själv hur jag vill ha det, hur jag vill vara och hur mycket jag vill bry mig om vad andra tycker om mig.


Är inte det frihet, så säj! Det finns ingen norm, om man inte vill det själv.


Av Tant Grön - 9 juni 2010 19:08

Inlägget om Palmolja är uppdaterat!

Translate

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Vad är viktigast rent konkret för dig när det gäller att skona miljön?
 Välja ekologiskt/KRAV när jag handlar mat.
 Åka tåg istället för flyg så ofta jag kan.
 Åka så lite bil som möjligt.
 Odla egna grönsaker utan konstgödning.
 Undvika allt som innehåller palmolja.
 Undvika alla sojaprodukter som inte är KRAV-märkta.
 Engagera mig i miljörörelsen.
 Vara medlem i WWF (World Wide Fond).
 Vara medlem i Greenpeace.
 Donera pengar till olika miljöprojekt.
 Välja att äta vegetarisk mat.
 Är det någon mening att göra något??
 Men... vem bryr sig???

Presentation


Tant Grön - filosoferar över ditt å datt!!

Gästbok

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Tant Grön - filosoferingar över ditt å datt! med Blogkeen
Följ Tant Grön - filosoferingar över ditt å datt! med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se