Long time - no see! Länge sen sist men här kommer en ny blogglänk. Mycket intressant finns att läsa:

• Toxiska epistlar - HÄR

Ja, det kan man fråga sig i dessa vaccinationstider. Kolla och begrunda HÄR

Det kan ju sättas i relation till den nuvarande stormen kring Annika Dahlkvist och hennes uttalanden om vaccinet, enligt Expressen ska tilläggas. Det känns ju som att diskussionerna handlar mer om Annika Dahlkvist som person än om sakfrågan och det är lite tragiskt, speciellt som allt vinklas utifrån journalisternas ståndpunkt. Expressen beskyller Annika D för att ha spårat ut, men personligen tycker jag att det är Expressen som har spårat ut - tillsammans med en del annan media.

Det börjar likna en häxjakt och jag undrar verkligen varför!

Vaccinet är trots allt inte helt riskfritt!

Yes box (inte digitalbox!), nu har jag varit utan TV i drygt en vecka och jag måste säja att det är jädrigt skönt! Det är ju ändå bara en massa skit på TV som jag stör mig på, så varför göra av med pengar på sånt? Vissa program gillar jag men dom kan jag se via Internet när jag vill. Alla socialporrprogram slipper jag gärna och det är ju mest sånt numera!

En annan effekt av det här är att jag blivit mer kreativ! TV-tittande är väldigt förslappande faktiskt... Nu lyssnar jag på radio eller bra musik som jag väljer själv eller på ljudböcker. Under tiden kan jag göra en massa andra saker - när man ser på TV sitter man ju bara där och glor!

Slutsatsen är att TVn hamnar på tippen innan jag flyttar! Sen får det bli en större skärm framöver, som jag kan koppla till datorn. Men det är ingen hög prio på det heller eftersom jag har en skapligt stor datorskärm redan nu, som funkar även om jag vill se nån film.

Får väl bara hoppas att Radiotjänst inte får igenom sina funderingar att tvinga alla datorinnehavare med Internet, att betala licens! Då får man kräva av sin Internetlev att dom spärrar den funktionen...

Denna gång från Junilistan: "Det pågår ett upprop för att stödja Klaus att inte skriva under Lissabonfördraget."

Den som vill skriva på uppropet kan göra det HÄR

Ja, det är den stora frågan... Är jag överviktig för att jag haft dålig karaktär eller för att jag haft ett kolhydratberoende? Kan det vara så att många överviktiga, som inte kan låta bli att äta sötsaker och andra snabba kolhydrater, faktiskt har ett beroende, eller handlar det enbart om dåligt karaktär - dålig självbehärskning? Eller kanske ett psykologist beroende av mat??

Hos Kostdoktorn pågår diskussioner om detta och även om alkohol- kontra sockerberoende.

Hur det faktiskt förehåller sig må de lärde tvista om, men jag personligen är fullständigt övertygad om att det ofta handlar om "kemiskt" beroende, när människor inte kan sluta äta godis och annat med snabba kolhydrater. Lika beroende som en alkoholist är av alkohol. Om jag relaterar till mig själv så kommer jag fram till följande:

Tidigare hade jag stora svårigheter att sluta äta sötsaker (godis, kakor, glass...) när jag väl började. Ju mer jag åt dessto mer ville jag ha. Visst har jag tänkt ibland att jag hade ett psykologiskt beroende av mat, eftersom det hände att jag kunde vräka i mig nåt "sött och gott", när jag kände mig nere eller trött. Så man kan då tänka att jag hade dålig karaktär och ett psykologiskt beroende av sötsaker.

Numera (efter drygt 1½ år med LCHF) är jag aldrig sugen på nåt sött och om jag äter nån sötsak (go'kaka t ex) har jag inget behov av att fortsätta äta - jag är nöjd med en bit eller en kaka, om jag äter mer mår jag dåligt i flera dagar. (Godis har jag inte ätit på lång tid nu...) Jag kan till och med tycka att det är lite äckligt sött! Och om det blir för mycket åker jag på en "baksmälla" några dagar efteråt, då det känns som att jag går med skallen i ett moln en hel dag. Väldigt obehagligt!

Om jag numera känner mig trött eller nere har jag inget behov av nåt "sött och gott"; bara tanken får mig att nästan kväljas. Jag äter numera enbart när jag är hungrig, eftersom jag aldrig är enbart sugen på nåt, och slutar äta när jag är mätt. Dessutom är jag "jämnpigg" under dan, varje dag och trött är jag enbart om jag har sovit för lite. Inget "paltkoma" efter maten eller tröttskov på eftermiddagrna, som förut.

Min egen slutsats: min "dåliga karaktär" satt i min kropps behov av glucus/kolhydrater för att känna sig pigg och allert. Mitt "psykiska" behov av mat hade samma orsak. Och ju mer snabba kolhydrater jag åt dessto mer ville kroppen ha, för att bibehålla "piggheten", annars hade min blodsockernivå sjunkit och jag hade blivit trött.

Det enda jag har gjort är att gå över till LCHF. Jag har inte medvetet försökt undvika sötsaker - behovet har försvunnit alldeles av sig själv och kulmen nåddes när jag "fakirade" under en period nyligen. Det var som att det var sista droppen för att bryta mitt kolhydratberoende (har varit mer beroende av bröd och fikabröd än av godis).

Det skulle vara intressant att få veta om fler har upplevt samma sak... Jag känner till några fler än mig själv, men det kanske finns ytterligare LCHF-are som varit med om samma "avgiftning"?

Det skulle även självklart vara intressant med forskning på området. Idag när man kan registrera hjärnans aktiviteter via hjärnskanningar borde det inte vara några problem att få fram fakta även när det gäller kolhydrat/sockerberoende.

Kom att tänka på detta uttryck när jag läste en krönika i Expressen idag. En pappa som beklagade sig över pekfingermorsor på stan, när han är ute med sitt barn. Och javisst, det kan säkert vara så men jag kan nog heller tycka att det ofta är andra reaktioner när pappor tar hand om sina egna barn.

Pappor som tar hand om sina egna barn ses ofta som otroligt duktiga! Mammor är aldrig lika duktiga - det är självklart att mammor ska ta hand om sina barn, eller hur? En mamma som inte gör det är fruktansvärt dålig, medan en pappa kan fullständigt skita i sina barn och ändå komma undan med hedern i behåll.

Pappor är dessutom ofta (var det förr i alla fall) barnvakt åt sina egna barn! Ja, det är fucking unbelieable! En mamma är aldrig barnvakt åt sina egna barn... Har personligen alltid retat mig på det här uttrycket!

Pappor har ofta en tendens att skylla på mamman när dom inte vill engagera sig i sina egna barn: mamman tillåter inte papporna att vara tillsammans med deras egna barn. Det är alldeles säkert så många gånger, men inte alltid. Det finns pappor som inte är ett dugg intresserad av sina barn, otroligt men sant - det krävs ingen förbjudande mamma där!

Jag minns när jag fick barn och var på BB: pappan i fråga blev hembjuden till grannarna på mat och cigarrökning  - själv tog jag hand om vår lilla bäbis och inte var det nån som tyckte att det var så märkvärdigt. Om jag var ensam hemma med barnen var det aldrig nån granne som bjöd mig på mat, inte en enda gång... Eller frågade om jag behövde nån hjälp av nåt slag. Mammor fixar ju sånt själv! Ja, jag låter lite bitter, jag vet - men det är jag inte. Jag ser mer det komiska i det hela! Stackars pappan kunde inte ens fixa mat så grannarna måste bjuda honom...Efter skiljsmässan har pappans deltagande varit under all kritik, ändå är det rätt okej i mångas ögon. Om jag som mamma hade varit hälften så värdelös som förälder, vad hade hänt då? Ska inte gå in på detaljer, men jag retar mig på just detta att pappor som tar hand om SINA EGNA barn anses så otroligt duktiga, medan samma sak är en självklarthet för mammor att göra, utan större ovationer.

Det finns mycket att säja om det här, beroende på ur vilken synvinkel man ser det. Att ojja sig över pekfingermorsor känns lite hysteriskt: dom får även mammor stå ut med, speciellt unga mammor. Vi rutinerade morsor kan ha en tendens att vara lite förmanande. Den som känner sig lugn och trygg kan faktiskt se pekfingermorsornas förmandande som goda råd! Men jag vet ju själv hur det är när man fått barn, särskilt första barnet: man vill vara så duktig och man tror att man kan ALLT! Att ta emot råd skadar aldrig - om man sen vill bry sig om råden eller inte är ju upp till en själv.

Självklart tycker jag att det är bra när pappor engagerar sig i sina barn, men i mina ögon är det en självklarhet - allt annat är illa!

Läser i DN idag om att Radiotjänst kan tvinga alla som har datorer och internet att betala TV-licens! Hur illa får det bli egentligen? Har precis bojkottat min TV därför att jag tycker det är för mycket skit på TV - ska jag då bli tvingad att betala licens för att jag har en DATOR?? Eller mobil som man kan surfa på...

Radiotjänst kan alltså genom att börja sända program via nätet TVINGA folk att betala licens vare sig man ser på deras program eller inte... Snacka om överförmynderi!!

Jajjemän, nu är det klart med allt när det gäller mitt nya kliv i livet. Har kikat på en jättefin lägenhet och även skrivit kontrakt med hyresvärden - klappat och klart att flytta in till 1 dec! Jag har väldigt svårt att förklara hur lycklig jag är över det här, tror att det är enbart mina närmaste som riktigt förstår - dom som varit med om hur det har varit under ett antal, ganska många, år. Tänker faktiskt inte ens försöka förklara...

Men jag kan försäkra er om att lägeheten är helt underbart fin, en trea på övervåningen av en f d disponentvilla ombyggd till ett mindre hyreshus. Lägenheten är ljus och fin, jättefräsch och med snedtak i hela våningen (höga snedtak) som gör att den blir otroligt ombonad. Stort fint badrum med tvättmaskin och torktumlare, stort ljust kök med fräsch inredning och med ett lågt fönster framför diskbänken: som på beställning eftersom jag verkligen gillar det!

Läget är också bra. Lite på sidan men ändå inte ensligt och nära till centrum med affärer. Passar mig perfekt! Det känns som att den lägenheten har väntat på mig, eftersom allt har klaffat så otroligt bra. En euforisk känsla, kan jag tala om...

Dessutom är det skönt med lite omstart i livet! New balls!!