Än en gång har jag lyckats hitta några bra bloggar som jag länkar till.

LCHF:

• Birgitta Höglunds Mat HÄR
• Blodigt kött och en massa fett... HÄR

Annat:

• Riktig kattmat HÄR
  

Har gjort några smörblandningar som jag tycker det blev goda till 100-150 gr smör:

• Krossad vitlök - några klyftor som pressas
  
• Chilipasta och citronsaft - ca 1-1½ msk chili och 1-2 tsk citronsaft
• Ingefära - färskriven 2-3 tsk

Mängd efter smak naturligtvis. Jag klickade ner smöret i iskubslådor och sen in i frysen och när dom har frusit till la jag över kuberna i påsar, en för varje smak.

Gott blev det att ta en kub med vitlök och en med chili samtidigt! 

En bild i efterhand: Vitlöks- och chilismör.

Idag gjorde jag majonäs för första gången i mitt liv - det var en mycket positivt upplevelse!! Majonäsen blev verkligen god och även om jag tycker att köpt majonäs är helt okej ibland, blev det här en helt annan smakupplevelse. Istället för vinäger använder jag citronsaft...

VIKTIGT: att alla ingredienser har rumstemperatur!

Recept:

2 äggulor

1 msk citronsaft (jag använde nypressad)

1 krm salt (havssalt)

½ krm vitpeppar (nykrossad)

2 tsk Dijonsenap

3 dl kallpressad rapsolja

Äggulorna blandas med citronsaft, salt, vitpeppar och senap i en bytta. Jag använde elvisp och droppade sen ner oljan i äggblandningen medan jag vispade kraftigt tills allt tjocknade, därefter hällde jag i resten av oljan under kraftig vispning.

Hällde över allt i en glasburk och in i kylen där det kan stå upp till tre veckor. 

Kommer inte att köpa majonäs hädanefter!

Ja... men visst!! Han har ju blivit farfar nu min söte sambo - till fem vackra flickor. Mallig blev han när jag berättade, joda...

S*Rextures Mc'Alister är alltså en son till Leeroy, det syns ju väldigt väl faktiskt!

Vi grattar och önska lycka till!! 

Har hittat ytterligare ett par bloggar som jag gillar:

• Genusperspektivet HÄR
• Saltå Kvarn HÄR
  

Hittade denna namninsamling:

Förbjud tidelag/djursex HÄR

Läste idag ett intressant inlägg hos Joshua Tree om tanken kring vad som händer med ens digitala spår när man har dött... Har själv inte ens funderat på saken, eftersom jag inte funderar särskilt mycket över vad som ska hända då, ty ock emedan jag försöker till största del leva här och nu. Men... det blev ändå en intressant tanke, som naturligvis går att spinna vidare på om man vill.

Och det är ju ändå nåt att fundera på det här: vad händer med bloggar och hemsidor sen man har dött?  Många av oss har ju både det ena och andra... Hemsidor som folk betalar för försvinner naturligtvis per automatik eller som med min egen hemsida: mitt domän försvinner. Fast det vore ju dumt med all släktforskning som finns där... Måste nog ta mig en funderare på det där... hm. Får klura fram nån bra lösning... 

Men min blogg kommer ju att finnas kvar, om jag inte tagit bort den själv innan såklart och det kan väl vara möjligt. I och för sig kan jag ju tvärdö imorron, men om det blir som jag har tänkt borde jag hinna ta bort den om jag skulle vilja det. Hmm... nåja, det är inget jag går och funderar på, än mindre grubblar. Det känns inte så viktigt. 

Det känns inte så viktigt alls nä... Efter döden känns inte viktigt alls, för att vara ärlig. Inte för min del. Det viktiga är snarare att mina efterlevande hanterar det hela på sånt vis att dom känner sig nöjda. Jag har utträtt ur Sv Kyrkan och då gäller ju andra regler för begravningen t ex. Eftersom jag är ateist känns det i och för sig lite dumt att en präst ska förrätta begravningen... Så visst finns det lite att fundera på rent praktiskt, även om jag personligen inte bryr mig om vad som görs. 

Egentligen är väl största problemet med döden att vi människor sällan pratar med varann om det och funderar i olika banor. Klart att det känns jobbigt att bli medveten om att ens föräldrar, barn, vänner... kommer att dö, men samtidigt vet vi ju det allihop. Att vi ska dö är det enda vi kan vara absolut tvärsäkra på här i livet! Vi vet bara inte när... och dom flesta vill naturligtvis förtränga tanken, därför pratar man inte om det.

Jag har, som många andra, funderat på att skriva ner en del saker och jag har försökt några gånger. Men personligen tycker jag att det är svårt att bestämma över nåt som jag inte kommer att uppleva själv dvs det som händer sen jag har dött. Om jag t ex bestämmer att jag ska brännas och läggas i Minneslund när jag har dött och mina barn, eller nån av dom, absolut vill ha en grav att gå till - hur blir det då? Bedrövligt kan jag säja! Jag har jobbat länge inom kyrkogårdsförvaltningen och vet hur sånt här kan påverka efterlevande... Har träffat anhöriga som varit helt förtvivlade över sånt här. Och som sagt, för mig som död spelar det ingen som helst roll var mina kvarlevor finns, men det kan vara otroligt viktigt för mina barn t ex.  Fast min egen övertygelse är att det inte spelar nån roll var man ligger begravd och hur, eftersom man som efterlevande ändå alltid har sina avlidna anhörig "med sig" överallt dvs i sitt eget minne (och kanske även på annat vis). 

När det gäller baggisar som bloggar och andra "spår" anser jag att efterlevande måste få bestämma sånt också, eftersom det inte spelar nån roll för mig om min blogg finns kvar på nätet efter min död, eller inte. Jag har inget behov av att "leva vidare" på så vis. Mina anhöriga och närmaste kommer att minnas mig, det räcker med den vetskapen.  Och om bloggen ligger kvar må det vara hänt. Det är världsliga ting! Mitt kontrollbehov är inte tillräckligt starkt för att jag ska bry mig om såna saker... 

Det är ju det här med hemsidan då som jag måste fundera på... rent praktiskt för att kunna behålla domänet...

Men det är ändå vettigt att tänka på sånt här, tycker jag - fundera på hur man vill ha det med olika saker. Vad är viktigt?

Funderar DU på det?

Råkade hitta en sida idag där man säljer Himalayasalt och där man påstår att det är så otroligt nyttigt, bl a att det är rosafärgat av mineraler. Eftersom jag är skeptisk till detta salt så tog jag och googlade lite och fann att...

• Himalayasalt bryts i Khewra Saltgruva i Pakistan, alltså inte i Himalaya. 

• Att saltet innehåller upp till 99% natriumklorid.
• Saltets färg beror på att det är ett bergssalt som inte är bearbetat (raffinerat).
• Bergssalt innehåller mycket lite jod vilket orsakar struma hos befolkningen där man använder mycket bergssalt t ex Indien och Pakistan.
  Citat Shenet: "Bergssalt innehåller mycket lite (runt 5 ug per 100 gram), antagligen för att jod är mycket lättlösligt. Den låga halten är huvudorsak till att struma förr var så vanligt i europeiska bergstrakter där salt bröts, t. ex. i Schweiz. Idag är Himalaya ökänt för sin struma; allt salt som konsumeras är traktens bergssalt. I Kina, där 10-20 % av saltet är bergssalt och källsalt, jodiseras det. I Indien, där 20 % av saltet är bergssalt, jodiseras det ibland. Myndigheterna har försökt förenkla saken genom att förbjuda brytning av bergssalt och handel med det men utan att lyckas."
  "Bergssalt från Himalaya kan ge en mycket dyr struma. "
  
  
• Kilopriset för detta oraffinerade "hälsosalt" kan ligga på 200 kr.
• Största användningen för stensalt (bergssalt, habit) i Sverige är att smälta snö och is från vägarna vintertid, eftersom det är svårt att få detta salt rent.

Enligt en sajt som säljer detta Himalayasalt gäller följande:

"Detta rosa salt kommer från en av Himalayas mest berömda gruvor; Khewra. Saltet bryts i en gruva som härstammar från en sjö som bildades för 250 miljoner år sedan. L'Himalayen bergssalt är en naturprodukt som är full av nyttiga mineraler och helt utan tillsatser. De rosa kristallerna visar att saltet kommer från Himalayabergen. Färgen kommer från mineraler och järn ur jordens magma."

Rena lögner alltså! ("...ur jordens magma", slår väl allt??)

Nån som fortfarande tror att Himalayasalt är bättre än annat, billigare salt? Själv håller jag mig fortfarande till havssalt som ändå innehåller naturliga mängder jod och lite mineraler.