Ja, det är väl det minsta man kan säja - när det gäller mitt bloggande iaf. I övrigt är jag mer aktiv än tidigare och jag må ju säja, att det känns viktigare och bättre. Att få jobba på dagarna, så att man är trött och nöjd på kvällen, det är bra det! Det kan förstås bli lite väl mycket jobbande ibland, men hellre det än för lite. Har man jobbat för mycket kan man vila upp sig - att fixa till tröttheten som uppstår när man är allt för inaktiv är betydligt svårare.

Kanske måste man uppleva arbetslöshet, lång och frustrerande, för att riktigt uppskatta jobb? Jag vet inte, men det kan nog vara så för en del. Själv tillhör jag gruppen "en del", tror jag... när jag tänker efter. Jag har nog inte riktigt uppskattat att ha ett jobb, som jag gör nu... (inte på samma vis som nu, även om jag inte suckat och klagat så värst mycket heller). Kanske beror det på, att jag tillhör den generationen, som aldrig behövt kämpa för att få jobb. Direkt från skolan ut i arbetslivet - dvs från högstadiet! Den som ville, gick gymnasiet men man fick jobb även utan den utbildningen. Själv gick jag en yrkesinriktad linje på gymnasiet eftersom jag visste vad jag ville jobba med. Direkt efter den utbildningen hade jag jobb som varade i över tio år: då sa jag upp mig och fick ett annat jobb. Nemas problemas! Och så var det för många i min generation. Vi var stadgade med stabil ekonomi i 20-årsåldern. Vilken 20-25-åring är det idag? Jo, det finns naturligtvis, men inte i samma omfattning som tidigare, på "min tid".

Att dessutom ha ett jobb som man verkligen vill ha och trivs med - det är finemang det! Det önskar jag att alla skulle ha, eftersom jobbet upptar så många timmar av ens liv. Ve och fasa att ha ett jobb där man otrivs! Grymme värld! Hujeda mig!

Så... trots att jag är inaktiv HÄR, så är jag dessto mer aktiv irl! Just nu...